Greek English French Italian Russian
Swedish

 

 

Tinos är ett idealiskt resmål för alla turister, därför att den förenar naturlig skönhet med en mängd olikartade miljöaspekter som existerar sida vid sida, liksom bergiga trakter och slätten, bergssluttningar o havskuster, odlade terränger och vildmarker m.m. Klimatet är milt och gynnar alla sorts aktiviteter och de starka sommarvindarna har gett upphov till benämningen av Tinos som ”Aeolus, vindgudens ö”. Öns yta uppgår till 195 kvadratkilometer. Tinos är den tredje Kykladiska ön i storleksordning efter Andros och Naxos (kanske den fjärde, efter Paros). Den har en trekantig form och tillhör den geologiska linjen av ögruppen inneffattande Andros och Mykonos. Bergkedjan, som delar ön i mitten, slutar vid bergtopparna ”Kechrovoùni” och “Tsikniàs” (som är 714 m hög). Här hade enligt mytologin, Aeolus Vindarnas Gud, sitt kungarike. Kustlinjen är cirka 114 kilometer lång och består av små vik med guldsandiga stränder, små vindskyddade hamnar och passar alla smaker och turistönskemål. Dessa stränder kan ibland vara lugna och tysta och kan nås från antingen land, genom små pittoreska gångstigar eller hav, genom småbåtar. Det finns sextiotvå små eller större byar utspridda på hela ön och cirka fyrtio av dessa har överlevt genom tiderna och lever kvar ännu idag, särskilt under den sista delen av 1900 talet. Mångfalden av byar är ett unikt fenomen för den Kykladiska ögruppen och anledningen är att en gång har Tinos varit överbefolkat så till den grad, att folk emigrerade till övriga Grekland och utlandet under långa tidsperioder. Folkräkningen år 2001, har gett en befolkningsmängd på 8574 invånare, som är bosatta både på landsbygden och i hamnstaden Chora. Geografiskt sett, är Tinos en bergig ö som innefattar bördiga och vindskyddade dalar. I de mest karga bergssluttningar finns mestadels olika stensorter som granit, schistolit (ardesia) och olika marmorsorter (vita och gröna). Vegetationen består av buskar (cedrar, spartium, myrten) och några träd, dessutom finns det en stor växtrikedom bestående av aromatiska växter lämpade för både te-bryggning och matlagning (salvia, camomill, oregano, timjan, kapris etc.) Vilt innefattar harar, viltkaniner, rapphönor, samt flyttfåglar som vaktel, turturduvor osv. som passerar under tidsperioden mellan september och februari.

Öns ekonomi brukade bero på jordbruk, djuruppfödning, sjöfart, fiske och turism (särskilt under sommarmånaderna), jämsides med export av olika vita och gröna marmorstenar. I dagens läge har turistnäringen fått övertaget. Man exporterar, dessutom, olika jordbruksprodukter som potatis, frukt och mejeriprodukter som t.ex. den sfäriska tinos-osten, stora lagrade hårdostar och “kopanistì”, (påläggs-ost med fermenterad smak). Honungen som produceras här är utomordentlig och det finns en speciell druvsort som heter “rozakì” (rosafärgad).