Katedralen tillägnad Madonnans Bebådelse

Den första bilden vi får av Tinos när vi stiger i land från båten, är det imponerande kyrktornet bredvid ”Madonnans Bebådelse Katedral” i hamnstaden ”Choras” högsta punkt. Madonnakyrka här på Tinos är de grekiska pilgrimernas viktigaste resmål för både ordodoxa trosbekännare och dem som är intresserade av religion, konst och historia. Det är, i stort sätt, kyrkan som dominerar den ekonomiska och turistiska bilden av Tinos.

Kyrkans arkitektur följer öns traditionella stil som har påverkats av både Öst och Väst. Den har byggts ovanpå ruinerna av en annan kyrka som fanns på samma plats under de första Kristendomsåren och var tillägnad Sankt Johannes. Denna kyrka, i sin tur, låg på ett tidigare tempel tillägnat den antika guden Dionyssos. Katedralen av Madonnans Bebådelse är en stor trefaldig Basilika i två plan. Den centrala delen av taket är förhöjd och vilar på två parallella pelarrader. Katedralen omges av en bredd gård, omringad av några kompletterande byggnader, och det hela bildar en imponerande byggnadskomplex. Den viktigaste delen av kyrkan finns på det översta planet och kan nås genom två symmetriska och grandiösa marmortrappor på ömse sida av fasaden. Över huvudingången ligger en marmorplatta med en reliefdekoration som föreställer de två Änglarna som kantar en lista på upphovsmännens och grundarnas namn.

Den mirakulösa Iconen finns till vänster om huvudentrén och vilar på ett marmortillverkad “ikonostas”. Själva Iconen är knappt synlig, för att den är guld och silvertäckt och prydnaden bekostades av de första pilgrimerna. Den är målad på en gammal och illfaren träbräda, som har delats mitt itu genom hugget åsamkat av arbetaren som fann den. Dessutom, bär den spår av brandskador som den fick av bränderna som drabbade den ursprungliga kapellen som låg där en gång. Från originalet kan man bara urskilja Madonnans och Ängel Gabriels ansikten. Ur en ikonkopia, kan man förstå att den representerar Bebådelse-händelsen, då Ängel Gabriel gav Maria en lilja och kom med glädjebudet om att hon skulle föda Jesusbarnet. Den (till bristningsgränsen) guld- och silverprydda kyrkan, innehåller otaliga votiva föremål från folk som har blivit benådade och fått erfara ett ”under” från Madonnans sida. Bland de mest välkända föremålen som offrats här, ser man ett litet citronträd i silver, som är en symbol av det första föremålet en man såg när han botades mirakulöst av Jungfru Maria, när han bad om att återfå synen. En annan föreställer ett ihåligt skepp med en fisk som stoppade igen hålet och rädade den från att sjunka. Alla dessa små och stora prydansföremål, som hänger från kyrktaket, fungerar som bevis för en rad mirakulösa händelser som utfördes av Madonnan.

Allt detta kompletteras av rika gyllene dekorationer, skapade av dåtidens bästa hantverkare, såsom det gyllene altaret, biskopstronen och mycket annat, som är beundransvärt. På undervåningen finns det Ikonens fyndplats, som har utformats till en kapell tillägnad ”Livets Källa”, en metafor för Jungfru Maria som födde Guds Son. Här finns det en verklig vattenkälla med heligt vatten, som samlas i små flaskor av de troende; dessutom samlar man jord från fyndplatsen som ligger bredvid denna källa. Runt omkring den utsträckta gården, finns det olika service- och administrativa byggnader, samt små övernattningsrum som överlåtes till pilgrimerna. De viktigaste byggnaderna är, dock, utställningssalarna som är fyllda med olika konstverk utförda av de berömda Tinos konstnärer. I mitten av den här gården, har en muslim byggt en vattenfontän i marmor i tacksamhet gentemot Madonnan, som har gjort att han botades från en svår sjukdom. Det imponerande kyrktornet ligger bredvid huvudkyrkan och är ett lantmärke med en höjd på 30 meter och består av tre olika nivåer. Nedersta delen är utförd av skulptören Ioannis Filippotis och projekterad av Anastasios Orlandos. Kyrkklockorna är stora och, när de ringer, hörs de i hela hamnstaden och de närliggande trakterna. Kyrktornet som har marmordekorationerna på de översta nivåerna, symboliserar Madonnakyrkan och hela huvudstaden.

UPPTÄKTEN AV DEN HELIGA IKONEN

Hela den betydelsefulla händelsen ägde rum i början på 1800 talet. På nunnklostret i "Kehrovouni", levde en nunna vid namn Pelaghia. En natt, fick hon uppenbarelsen av en kvinnlig figur som var Madonnan, som föreslog henne att söka och finna en Ikon som föreställde Jungfru Marias Bebådelse. Det här fenomenet upprepades tre nätter i rad och därefter tvekade inte nunnan, utan vände sig till de kyrkliga myndigheterna, vilka företog en sökande verksamhet och började gräva på olika ställen. Sökandet gav tyvärr inga resultat och därför gav man upp. Snart därefter drabbades ön av pest och därför återupptog folket sökandet med större iver. Så snart man började gräva i ruinerna av en kyrka från de tidiga kristendomsåren, (med avsikt att återuppbygga den) och medan man firade Nyårsdagen (01/01/1823), som heter också “vatten-välsignelsedagen,” upptäckte man att det fanns en ny vattenkälla där en gammal och uttorkad brunn hade funnit förr. Detta tolkades som ett mirakel och man bestämde sig för att kalla den tilltänkta kyrkan för “Livets Källa”. Sökandet efter Ikonen fortsatte enligt planerna och till slut hittades den av en arbetare den 30 januari 1823. Glädjebudet nådde öns alla hörn och snart fick hela Grekland veta om den viktiga upptäckten, just när man höll på med befrielsekampen mot det ottomanska imperiet. Folk startade sina pilgrimsfärder till Tinos och bidrog till byggnationen av en majestätisk stor Kyrka med pengar och värdesaksdonationer. Befrielsekampns hjältarna var bland de första som besökte ön och bland dem fanns de välkända historiska figurerna Kolokotronis, Makrygiannis, Miaoulis, Kanaris och många fler.

“DE SMÅ LYKTORNA”

Den här festen firas den 30 januari varje år. Den här är minnesdagen av Ikonens upptäckt som skedde år 1823, likväl som en påminnelse av de troende massornas tilllströmmning från hela Tinos och även Grekiska fastlandet, för att dyrka Madonnan. Folkmassorna kom samma kväll, så snart de fick veta om Ikonens upptäckt. De bar på tända oljelyktor och fortsatte att komma under hela natten, när de fick kännedom om den glädjande händelsen. Sen dess, organiserar man en sorts parad med deltagande av alla ungdomar på ön och i synnerhet skoleleverna. Processionen av Madonnaikonen äger rum under kvällen av den 30 januari efter aftonmässan. Ungdomarna följer processionen som börjar med blåsorkestern som spelar och åtföljs av Ikonen.. Sen följer myndighetspersoner och resten av den vuxna befolkningen, där alla bär på samma sorts lyktor. De tända lyktorna är tillverkade av barnen själva. De är gjorda av träbitar och genomskinliga pappersbitar i olika färger och kommer i olika fantasifulla varianter. Barnen springer längs hamnstadens smala gränder och sjunger följande visan:

"Kom och samla er folket på Tinos För att fira Madonnaikonens upptäckt och dyrka Jungfru Marias och Hennes nåd". Slutligen möts alla på den upphöjda marmor "Exedran" vid hamntorget och festen avslutas med fyrverkeri. Sen, bjuder kommunen på en fest, där alla är välkomna.

DEN HELIGA TINOS-MADONNANS STIFTELSE

Den här är en allmänn institution som administrerar alla ärenden som har att göra med Madonakyrkans olika verksamhetsgrenar och lyder under Utbildningsdepartementet. Styrelsen för den här stiftelsen bildas av tio ledamöter och ordföranden är Biskopen av Syros-Tinos. Madonnakyrkans fasta och rörliga egendom är avsevärd och inkomsterna av de enstaka donationerna, som kommer in varje år från allmännheten, är stora. Det finns flera aktiviteter som sponsras av Madonnastiftelsen, men välgörenheten kommer i första hand, åtföljd av finansieringen av diverse religiösa och kulturella aktiviteter eller evenemang. Förr i tiden, sysslade Stiftelsen mestadels med finansieringen av försvarskrigen mot de främmande angriparna och omhändertagande av de krigsdrabbade flyktingarnas behov. Stiftelsen finansierade understödet till Tinos kommun och tog hand om omkostnader för infrastruktur, skolväsendet, det egna ålderdomshemmet osv. Stiftelsen utlysste också stipendier för de välmeritedade konststudenter för utlandsstudier och den här verksamheten fortsätter ännu idag.

FESTEN AV DEN 15 AUGUSTI

Den viktigaste av alla Tinos fester och en av de främsta inom den ordotoxa världen är firandet av “Madonnans Bortgång” den 15 augusti. Förberedelsena varar under en längre period och kvällen innan samlas alla troende människor i Madonnakyrkan och dess yttergård för att följa Stormässan. Trängseln är stor och alla väntar på välsignelsen från Jungfru Maria. Plågade och desperata människor väntar på nåd genom ett under, antingen under den nattliga ceremonin eller dagen efter, under Madonnaikonens procession genom gatorna. Under festdagen väntar folkmassorna under den heta solen, knäböjda i en oändlig rad, från kyrkan till hamnen, för att madonnaikonen ska passera över deras huvuden så att de ska kunna vidröra den och be om förlåtelse, i förhoppning om ett under. Själva Ikonen bärs långsamt av fyra marinsoldater och, när den passerarr över de knäböjda pilgrimernas huvuden, hör man bön och desperata rop om hjälp, men också glada skrik av tacksamhet.

Sista celebrationsmomentet äger rum på den marmorklädda ”Exedran” vid kajkanten, som finns i "Pantanassa" torget. Man hör psalmer från präster och tal från representanter av den grekiska staten. Sen åker dessa myndighetspersoner på en militärbåt för att kasta en lagerkrans till havet, i minnet av den torpederade militärbåten “Ellis” försvinnande, under en marininkursion år 1940. Firandet avslutas med att processionen tar en motsatt riktning och Ikonen återvänder till pedestalen inne i Katedralen.