GAMLA SEDER OCH ANOR
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Greek English French Italian Russian
Swedish Polish
 

Έθιμο ΤήνουTinos har gamla anor och seder som är värdefulla och har ibland hållits levande tack vare de kulturella föreningarna som finns i nästan varenda by. När man besöker Tinos har man ibland möjligheten att närvara i några traditionella fester som beskrivs här nedan: Bröloppet, jul och påsksångarna, veghera (familjekvällar) och andra sammankomster, som hör till folktraditioner.

DET TRADITIONELLA BRÖLOPPET
Den här viktiga religiösa riten är samtidigt ett kulturellt evenemang som firades förr i tiden och behöll gamla seder och anor, som är samma för både den ortodoxa och den katolska befolkningen. Det firas så här: Den religiösa ceremonin föregås av en inbjudnings-runda som företas av byns unga flickor och andra släktingar. De går runt alla hushåll i byn och de närliggande byarna och bjuder alla grannar och släktingar till bröloppet. Tidigt på morgonen av bröllopsdagen, kommer barberaren till den blivande brudgummens hus, för att klippa hans hår och raka honom. Hans unga vänner följer med, för att hjälpa honom med att klä sig fint och de skjuter i luften med sina jaktvapen. Samtidigt hjälper brudens väninnor henne att klä sig. När bröllopståget startar sen, föregås det av musikerna som spelar folksånger (med fjol- och lutspelare i spetsen), medföljda av brudgummen (förr i tiden, red han en häst eller en mulåsna), den egna familjen och gästerna. Samma sak gäller för bruden som kommer in i kyrkan tillsammans med sin familj och sina gäster. Vid kyrkans portal, möter hon brudgummen som väntar på henne och de kommer in i kyrkan tillsammans. Efter bröllopsceremonin, tar bröllopståget återvändsvägen tillbaka till parets nya bostad, på samma sätt dvs med musikerna i spetsen som spelar bröllopssånger. I det nya huset har man organiserat en bjudning där alla familjemedlemmar och gäster deltar. De blir serverade de sedvanliga specialiteterna som mandelkakor, fyllda bakelser som kallas för “psarakia” (småfiskar), pastèli (små hårda plattor med honung och sesamfrö, som vanligen vilar på en bädd av citronblad) och knapriga honungspankakor. Den sedvanliga maträtten som serverades sen var harkötts stuvning. Alla människor önskar paret ett lyckligt liv tillsammans och sitter till matborden och dansar de traditionella danserna. Bröllopsvisorna framhäver brudens skönhet och brudgummens stiliga utseende. Bröllopsfesten kan vara hela natten och ibland även nästa dag också.

TRADITIONELL MUSIK OCH MUSIKINSTRUMENT
Musikinstrumenten man spelade i “panighyria” (kyrkfester) bestod av fjol och lut. Förr i tiden, hade de också en säckpipa, men idag är den mycket sällsynt och det finns endast några få musiker kvar som kan spela instrumentet. Gitarr och “outi”, bouzouki, dragspel och klarinett deltog också i folkmusikgrupperna, som kompletterings instrument. De vanligaste folkdanserna på Tinos är fortfarande "Bàllos" och "Syrtòs".

“KÀLANDA” (JUL OCH PÅSKVISOR OCH SÅNGER)
Jul och påskvisor och sånger är en speciell kategori av folksånger, som förekommer i hela Grekland i olika varianter, som föjler de regionala sederna. Man hör dem vanligen under helgdagsaftonen av de viktigaste fester som jul, nyår, trettondagen (Epifania), Palmsöndagen etc, för att dyrka Jesus, Sankt Johannes Döparen, och Vassilios den Store. “Kàlanda” är hymner eller sånger av en uteslutande religiös karaktär. De äldre byborna sjöng dem under alla helgdagsaftonen, när de vandrade omkring på gatorna från hus till hus, med början från prästens bostad. Under årens gång, försvann de äldre medlemmarna av de där små kören och ersattes av de yngre församlingsmedlemmarna som hade med sig trummor och andra musikinstrument.

"VEGHERA" (FAMILJEKVÄLL)
"Veghera" är en gammal vana som var aktuell under förra århundrandet i Tinos landsbygd. Den hjälpte att få tiden att gå under de kalla vinternätterna. Den här traditionella umgängesformen bidrog till sällskapslivet och var ett fint tillfälle till lek och sagoläsning för barnen. Senare på kvällen, organiserade de familjer som skulle träffas det så kallade "Veghera"-tåget , genom att tända en oljelykta som bars av ett litet barn och användes som vägvisare. Så snart man var framme, mottogs man av gästfamiljen och barnen började leka utanför huset. Sen kom de in i den gästande familjens bostad och lyssnade till mormors eller farmors berättelsen som handlade oftast om troll eller fä (som kallade “Ayeloùdes” på Tinos) och deras äventyr. Sen satte man sig till bords och åt bredvid den oppna spisen där man grillade kastanjer. De vuxna satt alltid tillsammans och familjemodern sysslade med handarbeten. "Veghera" familjekvällen varade till kl. 10 – 11 på kvällen och, när den var över, sade man adjö och gick tillbaka samma väg man hade kommit, med de tända lamporna som visade vägen.

Πλέξιμο στην Τήνο

Πίνακας εορτών στην Τήνο
Πίνακας εορτών