 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Back to Tinos town & the villages
Tinos huvudstad är kallad Chora (=staden). Det är en hamnstad som är belagd vid den sydöstra kusten och grundades under antikens tid. Den nuvarande aspekten fick orten under en period mellan åren 1715 och 1745. Huvudstadens tillkomst är en följd av fred och framgång beroende på slutet av sjöpiraternas angrepp. Under det 6o århundrandet F.K. grundades huvudstaden i omgivningen av den nuvarande Madonnakyrkan och kallas faktiskt “Pòles”=staden. (Dåtidens invånare tillhörde 12 olika ”släkter” eller stammar.)
Huvudstaden har fortsatt att vara på samma ställe sen antiken och fortsatte att vara där till och med den Bysantinska eran, när nya piratangrepp tvingade invånarna att söka en tillflyktsort igen, i den karga fästningen av Xòburgo. De arkeologiska utgrävningarna där har kommit fram till upptäckten av en del av antikens huvudstad i form av en ovalformad mur norr om Madonnakyrkan, samt en Hellenistisk fästning (som tyvärr ligger fortfarande begravd under hamnstadens ringväg). Dessutom, finns det tyrannen Peisistratos akvedukt, som användes som tätortens vattenverk ändå till 1930, samt, några kilometer västerut, det välkända templet av Poseidon (Neptunus) och Amfitrite, vid stranden “Kiònia”.
Beskrivningarna i antika texter berättar om existensen av ett Tempel tillägnat gud Dionyssos och en anfiteater, där man organiserade de välkända “Dionysiska Spelen”. Dessutom, fanns det ett “Prytaneum,” och antikens “Agora” samt en idrottsanläggning, det så kallade “gymnasium”. Tyvärr, ligger alla dessa fornminnen begravda under den nuvarande hamnstaden. (Från filosofen Aristoteles bok, med titeln “Repubbliken i Tinos” –som gick förlorad– kan man anta att staden var välorganiserad och välkänd.)
Återskapandet av dagens huvudstad sker samtidigt som övergivningen av Xòburgo fästningen. “Sankt Nikolas staden”, som hamnstaden kallades då, till äran av kyrkan med samma namn längs kusten, var befolkad av invandrare från övriga Grekland och särskilt från Kreta och Euboia. De invandrade folkgrupperna sysslade med handeln, medan den ursprungliga befolkningen stannade kvar i byarna på landsorten i de centrala trakterna av ön och sysslade med jordbruk och djuruppfödning. Under en kort tidsperiod var ön en betydande kommersiell hamn i det Egeiska Havet med en avsevärd exportverksamhet av vin, läder, siden, fikon och andra lokala produkter. Handelsfartygen från Tinos anlade de viktigaste hamnen i Väst och Öst i både Europa och Mindre Asien samt Svarta Havet. När befrielsekriget mot det Turkiska häraväldet startades 1821, disponerade Tinos av cirka 30 handelsfirmor. Efter den tragiska förintelsen av befolkningen på öarna Chios, Kydonies (1822) och Psarrà (1824) och invånarnas tillflykt till Tinos, hade befolkning ökat lavinartat för att flyktingarna sökte sig till öns säkra hamn. Efter Greklands befrielse, har Tinos huvudstad fortsatt att vara ett handelscentrum men i mindre utsträckning än tidigare.
Under en kort tidsperiod i början av 1900 talet har Tinos, jämsides med Syros, lyckats fungera väl inom export och import sektorn men Syros dominerade handelssektorn till slut och blev Kykladiska öarnas mittpunkt, med Tinos på andra plats. Konsekvensen var att många invånare utvandrade till Atén eller utomlands och gav sin plats till den inhemska befolkningen som flyttade in från landsbygden till huvudstaden. Många familjer från Tinos utvandrade till Konstantinopel, Smyrna eller Alexandrien i Egypten och Trieste, där de startade egna rörelser. Upptäckten av den Heliga Madonnaikonen under 1823, dvs två år efter uppresningen mot det Ottomanska riket, var en händelse som omkullvälte de rådande förhållanden och bidrog till en ny era med tillströmning av pellegriner från hela den ortodoxa världen för att dyrka Madonnan i den majestätiska kyrkan som blev berömd över hela Grekland. Ekonomin fick en ny start och madonnakulten var anledningen till en helt ny verksamhetsgren. Nya stora hotell och affärer byggdes längs hamnstadens kustområde med resultat att den ursprungliga tätorten undanskymdes, men ändå behöll sin ursprungliga karaktär och befolkningssammansättning. Den historiska stadskärnan, med sina smala gränder, erbjuder en intressant vandringsrunda. Den imponerande Madonnakyrkan är byggd på den högsta kullen och utfördes i vit marmor. Den omges av en kringbyggd gård som innefattar diverse utställningslokaler och övernattningskvarter för de trogna besökarna. En vid äveny leder till Madonna Kyrkan och där finns det Arkeologiska Museet. Bakom den ligger Kulturens Hus som tillhör Madonnakyrkans Kulturella Stiftelse, med en stor möteslokal och ett rikt Bibliotek innehållande tusentals böcker. Man bör inte missa en promenad längs den så kallade “gamla vägen” som leder till den stora Katedralen, för att besöka de otaliga små souveniraffärer. Där går man förbi den medeltida marmorfontänen som kallas för "Kato Vrissi" (och har utförts samtidigt som själva hamnstaden).
De traditionella smågränderna är mycket intressanta. Gömd, inom den gamla stadskärnan, finner man hamnstadens äldsta kyrka som kallas “Malamatènia”, (Den Gyllene) som dateras under 1100 talet och Sankt Nikolaos, den Katolska Katedralen. Nägra ytterligare sevärda kyrkmiljöer är dels den som är tillägnad de “Tre Gerarcherna” som finns inom grannskapet kallad Pallada, ett till grannskap är det som ligger kring Sankt Elefterios, med vita små hus med trädgårdar prydda med jasminbuskar. Den här miljön är mycket annorlunda än den komersiella hamnkajen. Taxiarchi Änglarnas Kyrka ligger nära hamnen och är mycket intressant, därför att den hysade den Heliga Ikonen under byggnationen av den stora kyrkan. Kvarteret där alla barer och nattklubbar finns idag, hyste en gång i tiden den komersiella verksamheten för monopol av bränsle, salt och tändstickor. Vid hamnkajen finns det ett monument tillägnat den tragiska militärbåten “Elli”. Monumentet skapades av den lokala skulptören Nicos Paraskevas, och påminner oss om den tragiska händelsen då en italiensk undervattenbomb sjönk den grekiska båten, före starten av andra Världskriget. Ett till intressant mål är textilverkstaden, där man producerar och säljer egettillverkade vävnader, framställda i en stor sal med många vävstolar där unga flickor sitter och arbetar.
När man strövar omkring i hamnstaden kan man inte undgå byggnaden av den Kulturens Hus vid östra delen av hamnkajen. Högre upp finns det en kulle som kallas för “Passakrotiri”, som domineras av ett monument till minnet av de stupade under Första Världskriget och de Balkanska slagen. Därifrån kan man beu
ndra den fina utsikten till hela den sydliga delen av ön och hamnstadens kustområde. Bekantkapen med huvudstadsmiljön kompletteras av en vandring till den Hellenistiska muren som finns kvar nordväst om Madonakyrkan i området som kallas för ”Pòles”. Det är lätt att hitta någonstans att bo på Tinos. Det finns flera hotell och uthyrningsrum i alla prisklasser. Serviceinrättningar för turisterna finns tillgängliga i det komunala Informationscentrum.
Kulturens Hus på Tinos
Det invigdes år 2002 och är en imponerande trevåningsbyggnad i nyklassicistiskt stil, som utgör ett minnesmärke för hela huvudstaden och är K-märkt. Det byggdes i början av 1900 talet och har varit en donation. Det har fungerat som hotell och sjukhus och kallades för “Polymèreio”efter donatorns namn. År 1977 köptes det av Madonnastiftelsen, som ombesörjde omvandlingen till Kulturella Centrum och alla restaureringsarbeten. Syfter är att verka som centrum för kultur och tradition för Tinos. Den innehåller en stor konferenssal på bottenvåningen. I de högre planerna finns det flera utställningslokaler, mottagningsrum och bibliotek med volymer om Tinos och Kykladerna. Under de gångna åren har den inhyst flera utställningar, kulturella sammankomster och diverse musik evenemang. Där kan man finna en permanent utställning av den stora skulptören Yannoulis Halepàs verk.
Turistmarknaden på Tinos
Rundvandringen på Tinos stad kan kompletteras genom ett besök i den så kallade “gamla gatan till Madonnakyrkan”. Här har tiden avstannat och man tror att man befinner sig i marknader som finns i Konstantinopel eller Cairo. I de utställda bänkerna utanför affärerna finns det otaliga souvenirer uppställda. Runt omkring hör man skrik och uppmaningar att köpa typiska varor från Tinos: Det gäller bysantinska ikoner i alla format, broderier, godis och mycket annat intressant och spännande. Handelsmännen uppmanar de gående att komma in i affären och köpa varorna. När man närmar sig Madonnakyrkan, finner man stora ljus som kommer i olika storlekar anpassade till pilgrimernas kroppaslängd samt små flaskor för att förvara det heliga vattnet och rökelse i olika dofter som brinner och sprider en härlig doft runt omkring sig.
Processionen av “Epitafios” under Långfredagen (Vandringen av Jesus gravkysta)
Den mest interessanta händelsen under veckan före Påsk, är firandet av processionen av “Epitafios” under Långfredagen med deltagande av alla fem församlingskyrkor i hamnstaden. De troende folkmassorna följer en av de fem församlings processioner under hela händelseförloppet. Det börjar med blomdekorationen av gravkystan på förmiddagen och följs av rundvandringen av ”Epitàfios”.samma kväll. Mot slutet möts alla fem processionerna, åtföljda av ljusbärande skaror, på torget som kallas för Exedra (“Pantànassa”). Efter mässan där, återvänder var och en av processionerna till den egna församlingskyrkan. Sankt Nikolaus processionen fortsätter, dock, vidare till den närbelagna stranden av Kalamia och kommer in i vattnet för att be om välsignelse för sjömännen. Den här är bland de nyare anor, som började firas under 80 talet.
“Taxiarchi Änglarnas” Kyrka
Den här gamla kyrka är tillägnad “Taxiarchi Änglarna” och finns nära den gamla bukten av stadsdelen “Pallàda”. En icke bekräftad berättelse säger att i början var kyrkan Katolsk och senare när man byggde om den under 1715, hände en överenskommelse mellan ordodoxa som hade Sankt Nikolas kyrkan och katoliker som hade Taxiarchi Änglarnas kyrka och utbyte kyrkor sinsemellan. Således blev Sankt Nikolas katolsk och Taxharchi kyrkan ortodox. Den sistnämnda omstrukturerades under år 1759, enligt vad som står över huvudingången, tack vare donationer från ortodoxa trosbekännare och på initiativ av Biskopen vid namn “Meletios”, På så sätt förvandlades kyrkan i ett slags museum över den Post- Bisantinska konsten. Den innehåller ett magnifikt träskulpterat Altare som är prydd med infästa ikoner och detaljer i guldfolje. Enligt traditionen har det skapats i Konstantinopel under 1700 talet i en blandad bisantinsk-barock stil. Altaret är ett av de vackraste som finns och längden är 8 meter. Det ger ett genomskinligt effekt med sina perforerade delar som låter ljuset tränga igenom den delikata konstruktionen som liknar den finaste spetsen, ett riktigt konstverk. Dekorationerna består av plantor, blommor, falk, duvor, lejonen och olika djur som avbildas i intrikata former. Man måste tilläga att kyrkans historia blir mycket intressantare när man berättar att den nyfunna Madonnaikonen förvarades här under perioden då man höll på med byggnadsarbeten av den stora Madonna Katedralen.
