Back to Tinos town & the villages

“Triandàros”

Den här är en stor och levande by, som har lyckats bibehålla sin traditionella karaktär samtidigt som den utvidgades åt alla håll genom nybyggnation och restaureringar av gamla hus. Flera grekiska och utländska medborgare flyttade in eller kring byn under de sista decennierna. Tack vare byns panoramiska utsikt och den tätbyggda bykärnan, har byn varit en attraktionspunkt för alla turister. Här kan man beskåda den centrala kyrkan tillägnad de Heliga Apostlarna (Jesus lärjungar), med en fin kullerstensmosaik som dekorerar den omkringliggande gården. Vid byns entré, nära en vattenkälla som kallas för “Lefkes”, i ett trädbevuxet område har man ställt ut en komplett oljekvarns-utrustning. Förutom denna turistattraktion finns det olika marmor-monument och statyer till minnet av några av byns heroiska eller betydelsefulla personligheter som kan vara både civila och religiösa. Triandaros är födelseorten till olika kulturella och politiska figurer. Här saknar man inga festtilfällen under olika årstider, ett faktum som för övrigt gäller för ön. Den roligaste av alla är karnevalsfesten som beskrivs här nedan.

“Berdemiàros”
Den här lilla byn, som är belägen på en brand terräng, möter man innanför "Triandàros". Byn hade varit övergivet under en lång period och återupplivades för några decennier sedan och fick en funktion av förort för den närliggande större byn, med sina fint restaurerade hus som har blivit sommarbostäder till några europeiska eller grekiska familjer. Restaureringarna och nybyggnationerna kännetecknas av stor respekt för den traditionella arkitekturen.

“Dyo Chorià” (=Två Byar)

Denna by har en unik utsikt över Egeiska Havet och de närliggande öarna. Det finns några vattenkällor och grönområden som bidrar till byns mycket gynsamma klimatiska förhållanden. Traditionen säger att byns fem vattenkällor var tillägnade de fem Nymferna som var byns beskyddare. Vidare sägs det att byn, som egentligen har varit två olika byar, skiljdes åt av en vattenström som log mellan dem.

Gradvis, blev de två byarna sammanslagna och i dagens läge finns det en enhetlig tätort. Byn Dyo Choriàs centrala torg med den stora hundraåriga platanen nära vattenkällan, är en av de vackraste på hela ön. Här organiserar den kulturella föreningen vid namn “Glistèrni” sitt intressanta påskfirande. Man bjuder på flera helrostade lamm på spett, enligt den grekiska traditionen ute i det fria och sen följer folkdans till levande musik. I byns två ytterkanter finns det två kyrkor tilläggnade Sankt Johannes och den Heliga Jungfruns Bortgång. Gångstigen, som har under århundraden förenat byn Dyo Chorià med både “Arnados” och “Triandaros” är mycket vackra och sevärda. I Dyo Choria kan man, under sommaren, finna ett caffè och en taverna med fin utsikt. Vidare, kan man promenera till stränderna “Lychnaftià” och “Ferò Choriò”.

“Arnados”
Arnados är beläggen öster om “Kehrovoùni” klostret och är en av de äldsta och högst belägna byarna på ön. Den arkitektoniska aspekten är mycket intressant. Här kan man finna medeltida valv, kolonnader, små marmorbeklädda gränder och, i det högst belagda lilla torget, en historisk fontän som skapades år 1823. Här är utsikten obehindrad och sträcker sig till Egeiska Havets ön Mykonos. Som förväntat, liknar byn stadsplanemässigt det närbelagda Klostret av “Kehrovouni”. Även här finns det två församlingskyrkor. Den ena ligger centralt och tillägnades minnet av Den Heliga Jungfruns Bortgång och den andra är belagd längs gångstråket som leder till byn “Dyo Chorià”, och heter “Aghii Anàrgyroi”. Det lilla kapellet kallad “Panaidàki”, (=Lilla Madonnan) är gömd under en klippa där, enligt berättelsen, man höll på med den s.k.“Hemliga Skolan” för det grekiska språket, en institution som fanns för att undanfly det Turkiska herraväldet som förbjöd barnen att lära sig det grekiska språket.

Turisterna kan också besöka byns små museer: den ena är Kyrkomuseet, som grundades 1987, med diverse kyrkliga dyrbarheter och kyrkoböcker från de olika närliggande orter och den andra är Jordbruksmuseet som ställer ut olika jordbruksredskap. Den lokala kulturella föreningen ger ut en tidning som kallas “Vår Arnados”. I byn kan man hitta några tavernor och kaffeer.

“Moundàdos”
Moundados är en pittoresk by som är belagd vid kullen “Kehrovoùni”. Den har bevarat sin ursprungliga karaktär med den tätbebyggda bykärnan, precis som de andra gamla byarna på ön och den har ett intrikat mönster av gränder, arkader och de typiska marmorbeklädda smala trappor upp till husentreer som sticker ut utanför huskropparna och tränger in i de almänna utrymmen. I byns centrala del finns det en charmig liten stenbyggd bro över den lilla ån som genomkorsar bebyggelsen där vattnet rinner enbart under vintermånaderna. Åns existens är anledningen till den rika vegetationen i byn. Vattenkällan ligger rätt intill. Sankt Johannes är byns Katedral och är känd för “altaret” och “ikonostasen” som är skulpterade i vit marmor. Det finns några fler kyrkor man kan besöka i den här byn. Invånarna i “Moundàdos” har bildat en mycket aktiv kulturell förening som ordnar kyrkliga fester under sommarmånaderna, när man firar Sankt Johannes och Aghioi Anargyroi i “Gyrla”. Under början av 1800 talet, har byn varit kommersiellt aktiv med sina fiskebåtar i Tinos hamn. Bland de kända sjöfarare, särskilt under revolutionen mot det turkiska imperiet, fanns det en som hette Sigalas. Han var sjökaptenen som var verksam i frihetskämpe Amiral Miaoulis båt och kom härifrån byn. På orten fanns en av de viktigaste oljekvarnar på Tinos, som slutade fungera under 60 talet. Moundàdos är födelseort till konstnärsbröderna “Lambàki”, som var fotografer, träskulptören Ioannis Platis och arkeologen Lila Maragou.

“Karyà”
Byn Karyà ligger nära sluttningen av “Xòburgo” klippan, vindskyddad från de nordliga vindarna mitt emot “Kehrovounio” kullen med utsikt över dess berömda Koster. Den omges av små kapeller, duvslag och pittoreska små hus med en panoramisk vy över hamnstaden och Egeiska Havet. Det påstås att byn är bland de älsta bosättningar på Tinos, när man tar hänsyn till dess namn med ursprung från forntidens folkgrupp kallad “Kàres”. Vidare förklarar man namnet med anledning av de många valnötsträden som fanns på orten (karydiès). Ändå sen venetianska tiden fungerade den som en centralort i flera verksamhetsgrenar. Där byggdes en gång öns första Mejeri. Vidare fanns det en Grundskola och ett Flickgymnasium samt en internatskola för kvinnliga studenter. Idag, som ett minne av byns storhetstid, finns det bara några patriziervillor kvar och tre kyrkförsamlingar (för helgonen Sankt Elefterios, Sankt Demetrios och en kyrka tillägnad Madonnans Bortgång). Några nyare villor i nykykladisk stil har också tillkommit. De är omgivna av stora och lummiga trädgårdar. De små pittoreska gränderna har marmorplattor som beklädnad och de prydds av små fontäner ett centralt torg och mänga gemyntliga turistställen. Vid byn finns det en lund som anses som bevaringsvärd av den lokala skogsmyndigheten. Bland träden hittar man en post-bisantinsk kyrka tillägnad, som sagt, Madonnans Bortgång. Vidare kan man beskåda ett monument över Krigshjältarna, skapad av konstnären Evriviadis Lampaditis.

Karya är födelseort till några av öns mest betydelsefulla personligheter inom ramen av kultur och konst. Idag fungerar den gamla grundskolan som Folkmuseum i den lokala kulturella föreningens regi. Vidare, kan man finna en marmorverkstad, en träverkstad och en taverna vid en å som rinner genom den närliggande valen. Den kulturella föreningen ger ut tidningen “Rösten av Karià” och organiserar sommarfester och diverse historiska och kulturella evenemang.

Tripotamos- Sperados
Tripotamos är den första byn man möter efter hamnstaden, när man besöker de innersta delarna av Tinos landsbygd. Byn ligger nära Xoburgo fästningen, och har fått sitt namn från sitt läge som betyder “tre strömmar”(=tri-potamos). Även här gäller det en by med gamla anor, försedd med arkader smågränder, marmorbeklädda små yttertrappor och vackra äldre hus i ett tätt mönster. Nybyggnationen kommer i äldre stil och skapar en harmonisk miljö. Den stora centralt belägna kyrkan är tillägnad ”Jungfru Marias inträde i Kyrkan” och är mycket välkänd för sin betydande och imponerande form. För att fira kyrkan organiserar de boende festmiddagar som äger rum i byns privata hus, där alla närvarande i mässan blir bjudna att delta i en festmåltid efteråt. Här gäller den medeltida sedvänjan “Jesufödelse bankett” som byborna kallar för “Kàvos”. Öns Mejeri ligger nära Tripotamos men det finns även en konditori och en keramikverkstad. “Sperados” heter den lilla byn brevid, som numera fungerar som en Tripotamos förort, med graciösa traditionella småhus. På gängstiget som förenar Tripotamos och Sperados finns det den gamla nyklassicistiska grundskolan. De två förenade småbyarna är födelseorter till några av öns kända kulturella och konstnärliga personligheter.

“Ktikàdos”
Byn ligger i kullen ovanför det antika Templet av “Kionia”. Där, kan man beundra de vackra vitkalkade typiska Tinos hus, som är dekorerade med de karaktäristiska Tinos marmoröverstycken (de s.k. “ypèrthyra”), smågränderna som är marmorklädda, valvtäckta gångar under huskropparna etc. Vid byns entrè finner man en mycket vacker katolsk kyrka, tillägnad “Det Heliga Korset” med en värdefull kyrktorn som byggdes under 1600 talet. Vidare möter man en till kyrka som är tillägnad “Madonnans Förädlande”, som är ortodox och som kallas också för Megalomàta (med de stora ögonen), vars entrè är utförd i skulpterad marmor. Den gamla vattenkällan med de närliggande allmänna marmorklädda tvättstugorna ute i det fria, som kallas “plystres” kompletterar den vackra byns helhetsbild. Här kan man hitta en taverna och ett kaffè.

“Chatziràdos”
Här har vi att göra med ytterligare en pittoresk by som bjuder på en panoramisk utsikt, små gemyntliga ställen, valvtäckta gränder och vitkalkade hus med vackra trädgårdar. Bykyrkan är tillägnad den “Heliga Trefaldigheten” och byggdes 1850, medan den gamla kyrkan vid samma namn som står bredvid har omnämts till “Frälsarens Metamorfos”. Inne i byn finns det ett kaffe med taverna.

“Kàmbos”
Den här byn finns i de centrala trakterna av Tinos i en bördig dal. Den stora ortodoxa kyrkan man möter först heter ”Sankta Katerina” och började konstrueras år 1767 men kompletterades mellan åren 1771-1774, under den korta perioden under det Rysska styret. Finansieringen ombesörjdes av den Ryska Flottans Överste Orlof och tillägnades Zarina Katerina den Stora. Altaret är skulpterad i trä. Den andra kyrkan längre in i byn är katolsk och heter den Heliga Trefaldigheten. Kyrkans lilla gård är belagd med kullerstensmosaik i vit och svart. In denna by föddes Nunnan Lucia Negreponti, bättre känd som Nunnan ”Pelaghìa” (som helgonförklarades vid ett senare tillfälle). Hon fick uppenbarelsen av Madonna som befällde henne att söka och finna Hennes Ikon. I byns utkant finns det en gammal skola som överläts av den dåvarande kommunen av Xòburgo till den moderna konstnären “Costas Tsoklis” som inrättade en konstgalleri -privat museum vid samma namn. Det lilla tillbyggda museet, det enda av sitt slag i Grekland ställer ut konstnärens verk och är välbesökt. Den sista väderkvarnen som någonsin fungerande på ön finns faktiskt i byn “Kambos”, och ännu idag anses det som den bäst bevarade av alla väderkvarnar på ön. Byns vattenkälla förser med vatten de offentliga tvätterierna (utomhus tvättstugor) som också är de best bevarade på hela ön. Förutom dessa, kan man besöka det lilla bageriet som tillverkar fint bröd och skorpor och ta en kopp kaffe i den lilla cafeterian.

“Tarambados”
Det handlar om en till pittoresk by, vars historia startar under 1700 talet och är händelserik såtillvida att det är här nunnan som fick uppenbarelsen av den katolska versionen av Madonnaikonen i trakten vid namn Vrissì bodde. Byns församlingskyrka tillägnad Änglarna Taxiarchi dominerar profilen. I dalen nedanför byn kan man beskåda öns största och vackraste duvslag som är beundrade och fotograferade av alla förbikörande turister. Restaureringen av dessa vackra duvslag blev möjlig tack vare bidrag och sakkunnig hjälp av den kulturella foreningen Grönskans Vänner.

“Smardàkito”
Den här byn lyckades bevara den säregna traditionella karaktären på bästa sätt och har behållit den ursprungliga aspekten både stadsplanemässigt och arkitektoniskt. Den är belägen i en grön och vacker dal med en fin utsikt över byn “Komi” och Xòburgo klippan. Den har många vattenkällor, ett vackert torg och ligger bredvid ”Sankt Antonios” kyrkan med sin fina kyrktorn. Kulturföreningen har inrättat ett folkmuseum med gamla möbler och husgeråd, flera broderier och jordbruksredskap som dateras till 1500 talet.

“Kardianì”
När vi tar kustvägen som leder till de sydvästra delarna av Tinos som kallas “Èxo Meri”, är "Kardianì" den första byn vi möter. Den är vackert belägen och vattenkällorna finns överallt även inne i husen. Stadsplanemässigt är utformningen anfiteatrisk med en panorama över de närliggande egeiska havsöarna. Där är de arkeologiska fyndigheterna betydande, speciellt när det gäller området vid bergssluttningen kallad “Patèles”.

Här finns en riklig grönska p.g.a. vattenströmmarna. Man kan märka att det finns vattenkällor även inom de enstaka bostäderna. Dessutom kan man beskåda antika arkitetoniska kvarlämnor som bevisar att det fanns mänsklig närvaro på orten. Faktumet är bevisat av de utgrävda kupolformade gravar från den Geometrisca Tiden, samt ett ställe som heter “Polèmou Càmbos”, (krigsfält) mot de nordligate delarna av trakten. Byborna följer den ortodoxa dogmen och deras Katedral heter “Heliga Trefaldighet”, men det finns också en katolskt andel av befolkningen som har två kyrkor, den ena är tillägnad “Jungfru Marias Uppstigande till Himlen” kallad också för “Santissimo” och den andra, “Madonnas Födelse”, som kallas också för “Kiurà”. Befolkningens konstnärliga böjelse är uppenbar i hela miljön och särskilt det sättet man utformar de smågränderna mellan de vackra husen, valvgångarna och alla de marmorklädda offentliga utrymmen osv. Det finns två kulturella föreningar som heter “Den Heliga Trefaldigheten ” respektive “Kardianibornas Broderskap”. Truristerna kan besöka en taverna och en speceriaffär. Härifrån kan man nå de vackra badstränderna “Giannaki” försedd med en taverna, “Kalyvia” och till sist “Sankt Peter”, som ligger vid en liten kapell.

“Ystèrnia”
Det gäller en av de största och vackraste byarna på Tinos, vid sluttningen av berg “Meroviglia”, som anses vara en balkong över Egeiska Havet med en fantastisk vy till Syros och angränsande öar. Dess namn beror på läget i den yttersta nordvästliga delen av Tinos. (ystero= extremt). Det ligger vid ett marmorbrott och följaktligen använder man sig av den vita marmorsorten för att dekorera alla möjliga ytor både privata och offentliga, dvs torg, gränder, fontäner, trappor mm. Man har dessutom skulpterat de berömda Tinos ornamentala överstycken, reliefter, och olika statyer som gör byn helt vitt. Det centrala torget är tillägnat byns välgörare “N. Glynis” där man rest en staty under den hundraåriga platanen vid färskvattenkällan. Den centrala kyrkan heter “Sankta Paraskevì” är marmorbeklädd både internt och externt och lyser som ett verk av de duktiga inhemska marmorhantverkare. Den här byn kallas också för “konstens vagga”, därför att så många konstnärer föddes här, som ex.vis Antonios Sohos, Lazaros Lameras, G. Kyrarinis, bröderna I. och Fr. Malakatè, bröderna Fytali, et.al. Det finns också ett museum som ställer ut några av de ovanstående artisternas verk.

Den kulturella föreningen ger ut en tidning som heter “Ta Ysterniòtika” som startades 1983 . Dessutom, organiserar den några kulturella evenemang för att sprida den lokala kulturen och traditionen. Det finns många kaffeer en epeceriaffär, en taverna, några uthyrningsrum och flera marmorverkstäder. Vidare kan man hitta ett gångstråk som leder till stranden vid namn “Skinaki”, som har sina egna fisktavernor och uthyrningsrum. Mot norr, på väg till byn Pyrgos ser vi en rad väderkvarnar som påminner oss om dåtidens pre-industriella verksamet med export av mjöl. Dessa kvarnar har fått sitt Kulturmärkes-status erkänt av den grekiska staten. I byn finns det en till kyrka till minne av den återfunna Heliga Madonna Ikonen när, den blev stulen någon tid efter uppfinnandet.

“Giàdos”
Giados är en charmig liten by i trekantig form vid bergsslutntingen av “Kehrovouni”, med en fin utsikt till närliggande områden. Bykyrkan heter ”Sankta Anna” och den byggdes på bergstoppen, välsynlig från alla håll. När skyddshelgonet firas under sommaren, samlas det många troende och invånarnas gästfrihet gäller alla pilgrimer. Nära vattenkällan i den närliggande gröna dalen finns de vackra tvättstugor, tipiska för hela ön Tinos.

“Kèchros”
Den här byn har också en trevlig miljö med sina vitkalkade småhus och kyrkan tillägnad “Jungfru Maria” (Myrtiotissa) med ett särskilt vackert kyrktorn i byns centrum. Förr i tiden sysslade invånarna mestadels med saddeltillverkning för hästar och mulåsnor. De blev också kända inom konditoribranschen, mestadels i Atèn.

“Mèssi”
Bynamnet betyder mittpunkten eftersom det ligger vid femvägskorsningen som leder till alla riktningar och den heter faktiskt “Pentòstrato”. Det finns valvprydda småhus ett fint litet torg och kyrkan heter “Änglar Taxiarchi”. Här har det funnits Sankt Franciscus klostret som är förvandlat till jordbruksmuseum. Det finns också några tavernor och konditorier samt en väldigt aktiv kulturell förening.

“Steni”
Byn är väldigt central och ligger nedanför berget Tsiknias. Invånarna är både katoliker och ortodoxa och har levt i en fredlig samexistens under flera århundranden. Den ordodoxa Katedralen heter “Sankt Antonios” och finns i grannskapet vid namn “Kamari”. Det handlar om en mycket gammal kyrka som har både altaret och biskopstronen i snidat trä. I den lägsta delen av ”Stenì” finns den katolska kyrkan av Sankt Nikolaos som är vacker och nyrenoverad. Byns vackra traditionella hus bland de små marmorklädda gränderna är försedda med valvade gångar som genomkorsar hela byn och finns i huskropparnas bottenvåningar. Här har man skapat ett daghem, en grundskola, en vårdcentral, två speceriaffärer, en slakteri, en elektrisk verkstad och en bilverkstad. Här kan man finna andra centrala funktioner, som tavernor, kaffeer och två kulturella föreningar som heter “Tsiknias” och “San Antonio.” I det lilla folkmuseet finns flera föremål ändå från 1700 talet, särskilt jordbruksredskap och husgeråd. Här föddes några av öns mest kända idrottsmän som t.ex. Fr. Alvertis.  

“Potamià”
Nedanför “Steni” i den vackra dalen med utsikt över ön Mykonos och havet, nedanför “Tsiknias” berget finns det den gröna byn Potamià som har några strömmar och följaktligen vattenkvarnar uppradade längs vattenströmmen i den närliggande dalen. De tättplacerade husen lämnar ett stort utrymme, i mitten av byn, för den stora kyrkan som är tillägnad “Jungfru Maria av Carmillo.” Byn är nästan avfolkad och de få kvarvarande invånarna sysslar mestadels med jordbruk. Byn lever sitt liv mestadels under sommaren med anledning av de religiösa festerna som äger rum där och är anordnade av den lokala kulturella föreningen. Här kan man starta färden till de fina små badstränderna som heter “Santa Margarita” och “Faneromeni”.

“Myrsini”
Längs vägen som leder från byn “Steni” till “Livada” kusten, möter man byn “Myrsini”, som omges av en äkta traditionell atmosfär. Bykyrkan är kallad “Jungfru Marias Bebådelse” och är en trefaldig basilika med grandiös och imponerande struktur. I byn finns två tavernor och en diversehandelaffär. Vill man bestiga berget “Tsiknias” upp till det lilla kapellet av Profeten Elias, brukar man starta härifrån.

“Falatados”
Den näst största Tinos by efter “Pyrgos” är Falatados, som började existera redan från 1400 talet. Den har den typiska utformningen av en Tinosby med de karaktäristiska små marmorbeklädda gränderna bland de tättplacerade huskropparna i ett intrikat mönster. Invånarnas organisationer anordnar folkfester av jordbruks- och religiös karaktär. Man kan besöka följande kyrkor: Katedralen av “Den Heliga Trefaldigheten” med en stor och imponerande kupol, “Sankt Johannes Teologen”, med en kullerstensmosaik som byggdes år 1902 och en tredje kyrka utanför tätorten, som heter “Theoskepasti” och är skyddad av en klippa. Här finns det olika kaffeer och restauranger med husmanskost, samt några små livsmedelsaffärer. Dessutom, finns det två konstgallerier för modern konst, den ena inhyst i den gamla skolbyggnaden och den andra som heter “Utställningarnas hus” i ett restaurerat hus. Den mest välbesökta festen är utan tvivel rakì-tillverkningsfesten som kallas för “rakìtziò”, som äger rum i början av september månad i gamla skolgården med mycket mat, rakì, och folkdans för alla närvarande för att fira premiären för den här starka drycken.

“Koumàros”
Koumaros är en liten by nedanför den imponerande skuggan som kastas av Xoburgo- fästningen, vid kullen “Fourka”, med utsikt över den bördiga dalen av de centrala Tinos trakterna. En gammal gångstig leder upp till Xòburgo citadellet. I byn finns det ett kaffè som fungerar enligt “self-service” principen. Nära Koumàros kan man hitta ruinerna av ett gammalt nunnkloster skapat av Ursulinerna och en gammal kyrka tillägnad Sankta Angela, grundaren av densamma.

“Volax”
Byn Volax landskap är något unikt för hela ön men också för hela Europa. Byns omgivning är strödd med enorma runda granitklippor som har fått utstå miljoner års väderpåverkan av sol regn och vind. Narurkrafterna har utformat en utomjordisk miljö som liknar en främmande planet. Själva byn Volàx är kompakt och de vitkalkade småhusen har blomstrande trädgårdar. På bottenvåningarna sitter hantverkare och tillverkar korgar som sen säljs till de förbipasserande turisterna. Det finns också en utomhusteater, skapad nyligen bland de vackra klipporna där man organiserar teater och musik föreställningar under sommarmånaderna, där man håller den årligen återkommande Tinos festivalen. Dessutom finns det ett litet folkmuseum och några tavernor och kaffeer för turisterna.

“Xynàra”
Den här byn ligger precis nedanför Xòburgo klippans norra sida, mellan pinjeträden och palmer med vackra gamla hus kantade av två katolska kyrkor på ömse sidan om byns tätbebyggelse. Kyrkorna är kallade Madonna del Rosario (Den katolska Biskopens Säte) och Apostlarna Peter och Paul. Under medeltiden fungerade byn som administrativt och kommersiellt centrum för hela Tinos. Den imponerande byggnaden som finns vid entrén, har ursprungligen varit Tinos Biskopsstift och har för några år sedan fungerat som Xòburgo kommuns huvudbyggnad. Den kallades faktist “Biskopens Palats” och innehöll en stor studiesal för dåtidens katolska blivande präster, seminaristerna. Idag har man samlat här de omfattande arkivhandlingar som tillhörde alla katolska församlingskyrkor på Tinos samt ett kyrkomuseum med föremål från alla de 23 katolska församlingar från både Tinos och de närliggande öarna.

“Loutrà”
Bynamnet kommer från varmbaden som fanns där en gång. Byn är lummig och vimlar av fruktträdgårdar med citrusfrukter. Under flera århundranden, har Loutrà varit ett religiöst och kulturellt centrum med två olika kloster tillhörande Jesuiterna respektive Ursulinerna som startade när Xòburgo citadellet slutade fungera som öns fästning, i början av 1800 talet. På bottenvåningen av Jesuiternas f.d. Kloster fungerar idag ett folkmuseum med jordbruksmaskiner och redskap från 1800 och 1900 talen och särskilt de som hade att göra med vinframställning, olivoljeproduktion, rakibryggningsredskap och andra kvarlämnor från själva klosterlivet samt undervisningsmaterial till prästskolan som fungerade där. I Loutrà finns det också kyrkan av “Sankt Josef” i en blandad stil mellan barock och nyklassicistism som, tyvärr, är i behov av omfattande restaureringsarbeten. När det gäller Ursulinnunnernas kloster finns det en utställning av handarbeten samt böcker och undervisningsmaterial samt musikinstrument som förvarades i klostrets skola. Den inhemska kulturella föreningen organiserar sommarevenemang i Loutrà.

“Skalàdos”
Bynamnet kommer från ordet skàla=trappa, och den är faktiskt trappformad på en bergssluttning med en unik utsikt över de närliggande trakterna. Byn har några vackra gamla såväl som nyare byggnader samt ett kaffè och en taverna.

“Kròkos”
Den här byn bär namnet av en växt, den välkända krokos (=saffran). Den ligger vid en bördig dal, som lämpar sig för en trevlig vistelse och man kan få någon förfriskning, innan man når byn Kòmi. Författaren och filosofen Markakis Zalonis, som skrev “Tinos Historia” från 1809, föddes i den här byn. Här hittar man kaffeer och tavernor som är mycket pittoreska.

“Monastìria”

Det gäller en helt övergiven bosättning, som ligger i ruiner och liknar ett friluftsmuseum. Den vackra restaurerade katolska kyrkan av Sankt Josef dominerar de intressanta ruinerna och kommer i konstrast med omgivningen.

“Sklavohoriò”
Den här lilla byn är mycket vacker och ligger lite uppför föregående byn, Monastiria. Den är nästan gömd från de närliggande byarna, men har en enastående utsikt till norra delen av Tinos och speciellt byn som heter “Agàpi”(=kärleken). Bykyrkan heter “Den Heliga Trefaldigheten” och de gamla marmorklädda tvättstugorna har byggts år 1821 och har en status av byggnadsminnesmärken. Den här pittoreska byn är den stora grekiska målarens Nikolaos Gisis födelseort, och man kan besöka huset där han föddes. Sklavohoriò är den enda ortodoxa byn i sin omgivning. 

“Agàpi”
Agapi är bland de mest välkomnande traditionella byar på Tinos, situerad i en bördig dal. Man kan beundra huskonsten, de lummiga trädgårdarna, de smala pittoreska marmorklädda gränderna och vattenkällan inom byns gränser, medan, i grannskapet kan man finna duvslag och vattenkvarnar. Kyrkan av “Sankt Agapitòs” ger sitt namn åt byn. Härifrån, kan man nå klostret som heter “Madonna Vourniotissa.” Här finns en taverna och ett kaffè.

“Peràstra”
Namnet Perastra betyder “passaget” därför att det gäller ett passage till nästa centrala by som är “Komi”, med vilken den kommunicerar genom ett gammalt gångstig som kantar den lilla ån, som rinner genom dalen. Den graciösa bosättningen har flera stenbroar och några övergivna vattenkvarnar som ligger utefter det rinnande vattnet. Det finns också några väderkvarnar och duvslag.
                       
“Komi”
Längs samma bördiga lilla val, som heter “Livadi”, möter man byn Komi en av de största och livligaste byarna. Byn är självförsörjande när det gäller grönsaker och livsmedel i stort. Den är dessutom i stånd att försöja de närliggande byarna. En promenad längs de smala gränderna är mycket trevlig. Man ser de små torgen och barnlekplatserna och kan beundra den stora katolska kyrkan av “Sankt Johannes”. Här är produktionen av kronärtskockor så omfattande, att man organiserar en särskild fest i början av maj månad varje år, i den lokala kulturella föreningens regi. I byn kan man hitta en taverna, ett kaffè och en livsmedelsaffär.

“Kato Klisma”
Byn ligger i början av den bördiga dalen och miljön är en av de bästa på ön. Kyrkan heter “Sankta Anastasia” och är mycket intressant i sig, men också därför att den ligger övanpå ruinerna av en gammal kyrka och några oljekvarnar.

“Aetofolià” (= falkens näst)
Den här byn har fått sitt namn från det avlägsna och karga stället där den byggdes, som faktiskt liknar en falkens näst, på toppen av ett berg mot norr, vid namn “tou vorià to vounì“, på grekiska. Husarkitekturen har behållit sin särskilda karaktär, som gynnar den panoramiska utsikten till dalen av “Kàto Mèri”. Den nya vägen som har anlagts, förenar byn med de mest avlägsna ställen på Tinos landsbyggd, de så kallade “Exo Meri”: Man kör förbi ett ställe som heter “Tis kòris o pyrgos” (Ungmö-tornet), där det finns några ruiner av en av antikens bosättningar. Sedan 2009, har man i Aetofolià byggt om ett hus och förvandlat det till Museet över Keramikkonsten: Det är en filial av det centrala Keramikmuseet, som finns i Atèn.

“Karkados”
Den här lilla byn har tidigare hetat “Halkàdos”, ett namn som kommer från det grekiska ordet för koppar (=halkòs) då det fanns en koppargruva i närheten. Här finns församlingskyrkan som heter “Sotiras” (=Kristus Frälsaren) med en svagt lutande kyrktorn, som folk kallar för “det lilla Pisa tornet”.

“Kallonì” (=Skönhet)
Den lilla byn ligger vid gränsen till Komi dalen och var tidigare kallad för “Kellià”, p.g.a. några munkceller som fanns där. Här kan man beundra en av öns största och viktigaste kyrkor tillägnad “Sankt Zacharias”, med en vacker kullerstensmosaik. Dessutom kan man besöka klostret tillägnat “Aghia Ypakoì” (=lydighet). Den viktigaste bondfesten här firas med anledning av grisslakten, som givetvis förekommer på flera andra ställen på Tinos, men här får den sin fulländade form. Här har man den intressanta Karnevalsfesten, under den sista söndagen av karnevalens treveckors-period, när man eldar upp karnevalsdockan. En gång i tiden, fanns det också en yrkesskola för textiltillverkning. Vägen som leder från Kalloni till de angränsande byarna, har redan lyckats nå huvudvägen mellan hamnstaden o Pyrgos. Turisterna kan besöka ett kaffè, en taverna och en livsmedelsaffär.

“Platià”
Byn “Platia” ligger vid vägen som leder till storbyn Pyrgos och har en fin utsikt över “Panormos” hamn. Församlingskyrkan heter ”Madonnans födelse” och är mycket vacker och intressant för sina marmor reliefer. Det finns också ett monument till "Panormos" traktens invånare som stupade i kriget, vilket är skapat av skulptören Michael Couscouris och en utställning av religiösa böcker och gamla kyrkliga föremål, vid den centrala kyrkan.

“Venardados”
Innan man kommer till byn “Pyrgos”, möter man byn “Venardados” som har en amfiteatrisk form, och gamla traditionella hus vid en vattenkälla. Församlingskyrkan heter “Sankt Johannes Teologen” och har en mycket fin altare i skulpterad marmor. De post-bisantinska ikonerna är gjorda av kantorn Nikolaos Gaitis, som är härifrån trakten. På ett kort avstånd, finns det en till kyrka tillägnad “Aghios Fanourios”, gömd under skuggan av träden. Kyrkan drar stora folkmassor av pilgrimer, när den firas. Den här byn är födelseort till konstnärerna Giannoulis Koulouris och Manolis Voulgaris, samt till den klassiska dansösen Lili Berdè. En gång i tiden, fanns det också en skräddarskola här vars kvinnliga elever kom från den närliggande byn av Pyrgos.

“Marlàs”
Marlàs ligger vid en bergssluttning, en bit utanför byn “Pyrgos” och har en fin utsikt över denna by. Den här vackra byn har behållit sin traditionella arkitektur och den välkända kyrkan, som är tillägnad “Aghioi Anàrgyroi”, har rika marmordekorationer. Över kyrkans huvudingång finns det en marmorplatta med en relief som symboliserar de två helgonen, som var läkare. Den föreställer en orm som är svept omkring det heliga korset; den här figuren återfinns i antikens föreställningar av den hedniska guden Asklipios (Esculapius). Figuren är enastående för hela Grekland. På ett närliggande område har man upptäckt två Mykenska gravar, bredvid klostret av “Kyra Xèni”. Förutom Kyra Xèni klostret, finns det ytterligare ett som heter, “Sankta Tecla”, in en fridfull och skön miljö. Här fanns det, för en tid sedan, ett skiffer och ett talk-brott.

“Mamàdos”
Den lilla byn Mamados finns på den yttersta punkten av öns nordligaste delar och utsikten över sundet mellan öarna Tinos och Andros är unik. Atmosfären här är ren, beroende på de ständiga vindarna och de vackra små husen med tillhörande trädgårdar är byggda vid de små slingriga gränderna som är marmorbelagda. Den kulturella föreningen av Marlas-Mamados organiserar intressanta sammankomster.

“Ismael”
Den här byn är helt övergiven, därför att invånarna flyttade till just “Marlas” och “Mamados”, medan den sista någonsin övergav sin bostad redan under 1968.

“Pyrgos”
Den största och kulturellt viktigaste byn på Tinos heter Pyrgos. Den har fått sitt namn av ett medeltida venetianska torn, som hade funnits här, enligt ett skriftligt dokument från 1500 talet. Byn omringas av bergiga trakter och kännetecknas av ett välutformat stadsplan med många vackra traditionella tiniensiska hus. Dess rykte beror huvudsakligen på de berömda konstnärerna som var födda här, som Giannoulis Chalepas, D. Filippotis, N. Lytras och många fler. Den konstnärliga traditionen framhävs i de vackra husfasader som är försedda med marmoröverstycken. Vidare finns det olika marmor-reliefer längs gator, kyrkor, fontäner och torg. Ortens konstnärer har utnyttjat sitt privilegium, nämligen att förfoga över en fin råvara, den vita och gröna marmorn som finns på de närliggande marmorbrotten och har skapat en by som kallas för ett ”frilufts-museum”. Här kan man faktiskt besöka “Panormos konstnärernas museum”, skulptörerna Chalepàs och Lytras bostäder, de lokala marmor-hantverkarnas ateljéer, det centrala torget med den marmorprydda fontänen och den hundraåriga platanen och slutligen de imponerande kyrkorna av “Sankt Nikolas” och “Sankt Dimitrios”, som innehåller flera konstverk i marmor.

Pyrgos kyrkogård presenterar ett stort intresse, med sina marmormonument och grav- skulpturer. Det finns en mycket välkänd Yrkesskola för marmorhantverkare, som är den enda existerande i Grekland. All eftorderlig infrastruktur för turistnäringen finns i byn som ex.vis restauranger, kaffèer, livsmedelsaffärer och konstgallerier vid sidan om antikvitetsaffärer, uthyrningsrum etc. En av de största sevärdheter är ”Museet för Marmorkonsten”.

"Panormos"
Panormos har alltid varit "Pyrgos" hamn och det ligger på den nordligaste kusten av Tinos. Hanmbyn ligger vid en liten insjö intill en vacker strand, precis framför den klippiga lilla ön av "Planitis", med den historiska fyren. Förr i tiden, var Panormos hamnen en av de största på ön, där man har bedrivit hela handeln vid de yttersta delarna av Tinos. Idag, finns det bara fritidsbåtar och fiskebåtar där. Hamnen är ett trevligt resmål för alla turister för sitt utbud av vackra badstränder, fisktavernor och kaffeer i närheten. (Stränderna kallas för Aghia Thalassa, Kavalourko och Rohari.)

Back to Tinos town & the villages